The Klaxons
Jag har aldrig slutat älska Klaxons och jag tycker fortfarande att introt på Atlantiz To Interzone är det skönaste introt något band någonsin skapat. Det ryktas om att Klaxons ska släppa ett nytt album i år och jag hoppas med hela mitt hjärta att det är sant. Till och med min pappa har ryckts med av Jamie, James och Simons ljuva stämmor. Besök deras MySpace <--
V.
Förhandslyssna på The Verves nya.
The Verve annekterade 90-talet med den (inte helt mild underdrift) Rolling Stones-flörtande Bittersweet Symphony. Nu, efter elva års tystnad i skivväg och nio år sedan den officiella desintegrationen är det den 25e augusti dags för ett nytt album: Forth.
Skivan är Manchesterbandets fjärde och innehåller enligt Billboard tio stormiga, himmelska och ovanligt långa låtar. Faktum är att det bara är en enda som är under fem minuter.
Och det bästa av allt: alla kan lyssna på den redan nu på bandets Myspace. Klicka.
I.
The Kooks
Jag hade egentligen tänkt att vara flitig och skriva en lång recension här. Om Konk. The Kooks nya album. Men hela skiten blev bara fylld med struntprat, ordbajs och ett väldans tjat om hur bra jag tycker de är.
Men det gör jag. The Kooks är fantastiska och deras nya album likaså. Alla borde köpa det, nu nu nu och lyssna på alla låtar om och om igen. Det är vad jag har gjort i två veckors tid. Gör det du också. Lyssna på de två bästa låtarna från albumet här och nu.
Betyg: 4 ½ av 5 krusbärsdrickor.
V.
The Strokes och Regina Spektor.
Två flugor i en smäll.
I.
Broder Daniels hyllningskonsert.
En gång i tiden var jag poppare med stjärnor under ögonen. Jag lyssnade på Broder Daniel och köpte skivorna i en ta 3 till priset av 2-back. Fem år senare vände löpsedlarna upp och ner på mig.
Den åttonde eller nionde augusti kliver Broder Daniel på scenen i Slottskogen. En hyllningskonsert till Anders Göthberg. Sommarens viktigaste enligt Way Out West själva. Jag kan mycket väl hålla med.
Skaffa dina biljetter här.
Broder Daniel forever.
Hard-Fi.
Hard-Fis debutalbum CCTV blev nominerat till Mercury Music Prize år 2005 (vann gjorde Antony and the Johnsons - I Am a Bird Now ) och såhär tre år senare har jag återigen fallit i kärlekens snara. Det kom från ingenstans när jag nostalgiserade mig igenom gamla playlists, överrumplad i ett återfall av Richard John Archers (han som frontade Contempo för ett antal år sedan) fina sång och text.
Lyssna på youtube här eller här.
I.
The Age Of The Understatement
Det var i augusti förra året som Alex Turner från Arctic Monkeys rapporterade att han och Miles Kane från The Rascals skulle spela in ett album tillsammans. Nu, idag, sju månader senare är tiden kommen. Albumet är ute på marknaden och jag har fått tag på ett exemplar och lyssnat igenom alla 12 spåren som befinner sig på skivan.
Jag trycker på play och spår ett går igång. The Age Of The Understatement (som även är albumets namn) påminner en lite för stor tesked om Knights of Cydonia. Jag blir ändå imponerad, det låter bra, nu vill jag fortsätta lyssna. Spår ett låter väldigt mycket som Arctic Monkeys andra album Favourite Worst Nightmare och jag gillar det. Efter ungefär 3 minuter och 7 sekunder går spår två igång: Standing Next To Me. Den här gången är jag inte lika imponerad, men det funkar. Spår tre, fyra och fem spelas ur mina högtalare. Ingen av dem imponerar mig. Nu börjar jag bli besviken, men jag finner tröst i att jag har hela sju spår kvar. Resten av spåren spelas. Sex, sju, åtta, nio, tio, elva och tolv. Men det blir inte mycket bättre. Texterna är fina, men melodierna lockar mig inte. De flesta spåren är helt enkelt jättetråkiga. Nu försöker jag verkligen gilla vad jag hör. Spår sju är ganska bra. Fin låt. Men resten av dom är inga låtar jag kommer att sätta på repeat och lyssna på om och om igen. Det vore väl spår ett om något.
Jag är helt klart besviken och jag förväntade mig så mycket mer av denna superduo.
Betyg: 2 ½ av 5 krusbärsdrickor.
Lyssna på Age Of The Understatement och My Mistakes Were Made For You . Säg sedan vad ni tycker.
V.
